I morse bestämde jag mig för att nu får det vara dax att ta tag i kroppen och den mentala hälsan igen. Det har varit lite dåligt med det sedan nyår. Man hinner inte riktigt med allt nu när Viggo är hemma hela dagarna, men det handlar bara om att planera våra dagar så vi får lite tid för oss själva även nu. Och istället för att se bakåt på hur det varit ska vi såklart se framåt. Jag startade i alla fall dagen med ett yogapass som kändes riktigt bra. Nu är jag snart uppe i headstand, i alla fall så långt jag kan gå i yogasalan. Nästa steg är att gå ut på stranden, ta bort lite snäckor och försöka med båda benen upp mot himlen.
På yogapasset kom en journalist idag, hon skulle göra två reportage, ett om olika ställen i världen där du kan utöva yoga och ett om familjer som smiter ifrån vintern hemma. Till det senare reportaget intervjuade hon mig och undrade varför vi är just här, vilka förberedelser vi gjorde, vad vi tycker nu när vi är här osv. Efteråt följde hon med hem och plåtade oss och Viggo, Sally sov. Det visade sig också att hon hade varit inne på min blogg när hon sökt om Koh Lanta. Vi får väl se om någon därhemma helt plötsligt ser oss i något reportage någonstans.
Sen fick Viggo bestämma vad han ville göra på eftermiddagen. Han valde att bada i en stor pool, så vi bestämde oss för att gå till Fritidsresors anläggning Cha-Da Resort. Där skvalade Blue Village musik ur högtalarna, reseledare som anordnade aktiviteter, fullsmockat med solstolar och svenskar överallt. Inte charmigt alls tyckte jag, men Viggo var glad. Han var med i en barnaktivitet som gick ut på att dyka efter skedar, och det gillar ju han. Han fick upp flera stycken och sprang glad fram till reseledaren. Han hade alldeles röda ögon sen när vi badat klart.
Efter allt poolbadande gick vi till ett glassställe bredvid Viggos gamla dagis. På vägen dit mötte vi de hönor som brukar spatsera på vägen dit. Skillnaden nu var bara att de hade fått små, små söta kycklingar som sprang runt benen på hönorna. Viggo var stormförtjust och undrade såklart var dom kom ifrån. Snuttiplutten. Vi hamnade på en liten lerig stig mitt bland alla träden och fick syn på en väldigt vacker blomma som jag inte vet vad den heter.
Väl framme på glasscafét beställde vi limeglass och iste. På andra sidan gatan kom det fram en hel apflock som hoppade runt i träden och ner på gatan och slet i en soptunna. Det är första gången jag sett vilda apor här inne i stan.
När vi kom hem sprang Viggo hem till Morris familj, som för övrigt hade folk hemma, och berättade glad i hågen att han hade bajsat en sån häääär stor bajskorv på toaletten. Intressant... Han har ju slutat med blöjja nu. De skrattade gott i alla fall och kom hem och knackade på och undrade om Viggo ville leka med Morris och Cornelia och det ville han såklart. Han visade dom alla sina leksaker och de satt är och lekte en stund. Små regndroppar strilade ner utanför.
På kvällen gick vi till Fat Monkey och tog deras supergoda pasta och hamburgare, gott med något annat än thaimat ibland. En lugn och tidig kväll, båda kom tidigt i säng, Henrik har precis haft Skypemöte och jag har börjat plugga på min nya distanskurs, Visuell Kommunikation. Ska bli riktigt kul att plugga det till våren och kommer dessutom göra att jag lär mig vår grymma kamera ännu bättre. Nu hägrar min bok - Den döende detektiven av Leif GW Persson. Den är riktigt bra, jag får en känsla av att han skriver om sig själv, hans hälsa är ju inte de bästa.
Dagens tanke: Man ska se på livet genom framrutan och inte genom bakrutan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar