Gyttriga Phuket

Nu har vi kommit hem från våran 3-dagars tripp. Det blev Phuket och inget Kao Lakh eftersom Phuket var så enormt stort och utspritt och det tog längre tid än vi tänkt oss att åka dit, sex timmar med bil. Och vilka vägar. 

Vi har lärt oss att trots fyr-filig motorväg så går det att åka på fel sida vägen bara man håller sig så långt till kanten som möjligt. Det är även möjligt att göra U-sväng mitt på motorvägen om man är motorcykel, det går att gena över gräsmattan mellan filerna. Om man smyyyger sig över så är det också OK att åka för rött ljus. Det är verkligen inte konstigt att de säger att det farligaste i Thailand är vägarna...

När vi väl kom fram till Phuket i fredagskväll så möttes vi av ett gytter med gamla slitna hus och skjul, plottriga vägar med konstiga affärer och restauranger som man knappt skulle kunna tänka sig att gå in i, smutsig och obskyr odör lite här och var. Ingen charmig stad direkt. Vi tog oss till Karon beach där vi skulle sova första natten och tog vägen via Patong beach. Vilken hysteri, massor av shoppar och blinkande restauranger, det kändes helt hysteriskt. Karon beach kändes lugnare, men fortfarande ett myller av människor. 

Vi tog in på Horizon som var ett fyrstjärnigt hotell, men det var väl sådär tyckte vi. Poolerna var däremot bra så vi slängde oss i och badade allihopa. Stranden kändes inte ens som att vi hade lust att titta på. På kvällen gick vi till Dinopark och det var en riktig höjdare. Viggo älskade det och undrade om det skulle komma en riktig dinosaurie. I slutet kom den! En dinosaurie som rörde sig och det lös rött ur ögonen. Viggo blev lite tveksam och ställde sig bakom mig och det tog ett litet tag innan han förstod att det faktiskt också var en låtsasdinosaurie. Utanför stod i levande liten elefant som Viggo fick mata med banan.

Dag två åkte vi tidigt till ett zoo. Vi började med att titta på en elefantshow som var riktigt bra. Dansande, fotbollsspelande och stampande på riktiga människorumpor. Sen gick vi runt och tittade på de stackars djuren. Detta var verkligen inget fräscht zoo, många av djuren hade alldeles för små burar, det var skitigt och luktade väldigt illa överallt. Gästerna fick mata djuren mot betalning överallt och det säger ju sig självt att det aldrig kan vara bra för dem. Viggo tyckte det var roligt och vi sa inget till honom så han slapp fundera över det. Men det kändes verkligen som det kröp i kroppen och man hade lust att gå därifrån direkt. Vi tittade på en apshow och en krokodilbrottning också, men dessa shower kändes bara sorgliga. Krokodilbrottningen gick ut på att de gick och slog med käppar på krokodilerna som såklart gjorde utfall, men inte vågade göra mer än så. Den minsta krokodilen lyfte de upp  luften.

På eftermiddagen åkte vi till Central Festival, ett riktigt shoppingmall med riktiga varumärken. Det kändes ljuvligt att komma in där, rent, stort och svalt. Det blev en del rolig shopping! Jag hittade en Crocsaffär med en cool sandalmodell som passar perfekt här i sanden sen hittade jag en riktigt fin klänning jag kan ha på Ansi och Thomas stundande bröllopsfest senare i vår. Sally fick en jättefin soldräkt och Viggo fick Bärgaren som radiostyrd bil. Även Henrik fick en stor leksaksbil som kan köra i 40 km/tim som han ska leka med på stranden... På kvällen tog vi oss till Sunwing Resort på Bang Tao Beach och det var superfint!

Dag tre hade vi egentligen tänkt åka till ett stort vattenland, men eftersom vår resort var så stor och hade fyra häftiga pooler och några små barnpooler så hade Viggo fullt upp att bara upptäcka dom. Vi stannade således där och spanade även in stranden. Det var verkligen en positiv överraskning mot det vi tidigare sett av Phuket. Den här stranden låg mer norr över nära flygplatsen och stranden kändes mera som här hemma, visst mycket mera folk, men inte helt galet. Lite väl mycket ryssar bara. 

Vi fick höra av ett annat svenskt par att samma kväll som vi kom hade ett ryskt par anlänt sent på kvällen och fick vänta länge på sina rum. Pappan i familjen (som tydligen var mycket överförfriskad) hade dragit ner alla datorerna i golvet i receptionen, puttat undan tre tjejjer i personalen, fått tag i en fjärde och vridit hennes arm. Tillslut hade en thailändsk kille gett honom en rak höger så han lugnade ner sig lite och slutligen rusade åtta poliser in och tog honom till polisstationen. Men tydligen var de på resorten idag ändå. 

Efter lunch satte vi oss i bilen igen för att åka hem till vårt underbara Koh Lanta och nu saknar vi det så där härligt mycket igen. Tänk vilken tur att det var just där vi valde att bo i fyra månader. Och just det huset vi bor i. Och just den stranden. Känns verkligen helt rätt. Viggo blev helt plötsligt illamående i bilen och spydde, jättekonstigt, det har aldrig hänt förut. Han var i alla fall bra när det var över och åt och drack på kvällen igen. Skumt. Vi gick till Fat Monkey (som för övrigt är en thailändsk symbol för lycka och välgång) och tog deras pasta som är grymt god.

Nu sover barnen och vi sitter i varsin fåtölj och surfar, som vi brukar göra här på kvällarna. Vi har inte tittat på TV någon gång, hoppas vi kan hålla kvar vid det hemma. Även om det kan vara mysigt ibland, särskilt fredagskvällarna. Jag längtar efter att vi står hemma i köket, lagar vår egen mat, äter framför TV:n och tittar på På spåret och sedan Skavlan. Sen längtar jag efter att baka ett gott bröd. Så längtar jag efter min bil också. Bilen är verkligen underskattad hemma. Det är bekvämt att sitta, det är bra musik, det är den temperatur man själv vill ha och man bara glider tryggt genom landskapet. Jag minns i och för sig i början när vi åkte tuk-tuk, vilken befrielsekänsla när vi susar fram med den och det blåser i håret och man känner alla lukter längs vägen och att man är nära allt på ett annat sätt.

Imorgon kommer Katta, Bosse och Erik hit och hälsar på oss i två veckor, mysigt!

Dagens tanke: Återigen, spännande att komma bort en liten sväng, men hemma är alltid bäst. Jag kommer sakna mitt hem här på Koh Lanta.