Vilda apor och stränder

Denna helgen har det blivit två stora utflykter. Igår tog vi tuk-tuken söderut och susade fram på snirkliga vägar. Helt plötsligt rusade en apa över vägen. Vi stannade och såg ännu flera apor vid sidan av vägen. En kille började slänga bananer till dom och aporna blev som tokiga. Viggo tjöt av förtjusning och Ebba grät av panik, hon trodde hon skulle bli biten. På vägen såg vi även en Kobrashow som Viggo gärna ville titta på, Ebba vägrade dock så vi får åka dit en dag när hon är i skolan istället.

Vi fortsatte vår färd och hittade ett ställe med det töntiga namnet Dream Team Resort, ett fantastiskt fint ställe, med knappt några gäster. Vi fick gärna stanna där och låna deras pool. Barnen badade i flera timmar och de hade dessutom en rolig vattenrutchbana.

Under våra timmar där hann Viggo dyka med huvudet i botten i barnpoolen, spy lite vatten efter att ha varit för länge under ytan och sen fick han ett jack i hakan och blödde efter att ha trillat tillsammans med mamma på det hala golvet... Barnet måste ha nio liv. På kvällen hamnade vi på en fin men dålig restaurang, Papa´s inne i Saladan.

Idag på farsdag skulle Henrik välja vad vi skulle göra och då valde han att barnen skulle bestämma. Det blev en utflykt med den roliga tuk-tuken igen och idag tog den oss ännu längre söderut. Där var det lite backigare och motorn är inte så stark så vid ett tillfälle orkade den helt enkelt inte upp i en mycket brant backe. Kändes lite läskigt, men jag hoppade snabbt av och puttade på bakifrån medans Henrik gasade järnet. Tillslut nådde vi upp till backkrönet. 

Vi hittade ett ställe som heter "Same same but different" som var riktigt mysigt. Enda problemet var att det inte fanns några solstolar eller någon bra skugga för Sally. Vi fick lägga henne under ett bord och mysa. Det var en riktigt fin strand med höga härliga vågor att surfa på. Pappan och barnen byggde stora fördämningar. Efter ett tag tröttnade Sally och därmed även vi andra. 

Vi åkte iväg för att leta upp ett riktigt fint farsdaglunchställe. Vi hittade ett designhotell och stretade upp för massor av trappor och insåg först när vi kom upp att detta nog inte var så barnvänligt, men då orkade vi inte hitta något nytt. 

Vi kände oss genast helt malplacé, det var så välpolerat och där kom vi med våra sandiga barn. Mitt linne hade dessutom fått en stor rostfläck på ryggen som såg riktigt ofräsch ut. Viggo började med att riva ner alla piffiga siden och läderkuddar för att bygga en kojja. Sen la sig barnen för att vila bland de sköna kuddarna, de trodde väl att barnen inte fått sömn på flera dar. När lunchen kom in hade vi försökt söva Sally i en kvart, men hon skrek fortfarande och det första Viggo gör är att välta ut sin mjölk på det fina marmorgolvet. Två av servitriserna tittade på varandra och skrattade... Då blev jag så irriterad på det snobbiga stället att jag inte orkade bry mig om att säga till barnen mer, de fick härja runt och låta hur mycket som helst. 

När vi ätit klart frågade vi om vi fick låna deras fina pool, men det kunde de inte tillåta. Vi gick därifrån och önskade att vi aldrig gått dit. Så här flera timmar senare var det ändå en rolig upplevelse måste jag säga. Vi satt i tuk-tuken och småpratade och skrattade om vilket intryck vi hade gjort på servitriserna och de andra gästerna (endast tre stycken) och vad de sa om oss.

Vi åkte hem till vårt egna ställe på Southern Lanta och badade tills ett tropiskt skyfall kom. Det gick över snabbt och en vacker regnbåge bredde ut sig över bergen.