Same same but different

Idag åkte vi ner till Same same but different på Kantiang Bay som ligger långt söder ner på Koh Lanta. Klong Dao som vi bor på ligger längst uppe i norr. Det tog oss 45 minuter med tuk-tukken ner, då stannade vi på en liten affär också. Trots hög fart såg mitt hököga en lång vacker klänning inne i affären så Henrik fick vända och köra tillbaka. Och mycket riktigt, det var en superfin klänning, som jag dessutom fick till ett helt OK pris. Lyckat stopp med andra ord, tyckte jag i alla fall.

Sen susade vi vidare ner mot vårt mål. Bara själva tuk-tuk-turen är värt utflykten, det är så mysigt att se alla små byar, apor såg vi på vägen också. Förra gången vi var på Same same but different var vi inte alls lika imponerade som idag. De hade gjort iordning riktigt fint både på själva stället och på stranden. Maten var dessutom grymt god! 

Hela klanen Malmborgs, Peterson, Siv och Hans kom efter att vi varit där en stund. De tog en bil ner ht och det var nog klokt eftersom vägarna inte är de bästa. I Kanrtiang Bay klättrar även Pimalai Resort från stranden och upp mot berget. Det sägs vara en av Thailands mest lyxiga resort. Vi kommer säkert åka hit igen bara för att få lite omväxling, men det är egentligen ganska långt att åka eftersom vi faktiskt har väldigt fina stränder och ställen norr på Koh Lanta också.

Jag hämtade barnen och tog en glassfika medans Henrik var hemma och hade skype-möte. På hemvägen somnade Viggo, perfekt så han orkar med kvällen. Hemma slappade vi, badade lite i poolen och jag fick tillfälle att ligga i hängmattan och läsa en ny bra bok. Ett litet snedsprång av Denise Rudberg som skriver i en genre hon kallar Elegant crime.

På kvällen mötte vi upp med Ebbas mormor och morfar som kom från Phi phi islands idag. Vi promenerade tillsammans ner mot Dons där vi träffade Anja, Martin och barnen. Vi hade en skön och lugn kväll förutom en katt och några hundar som var lite väl närgågna. 

Senare på kvällen kom Ebbas mamma och Henrik körde Ebba till hennes hotell så hon ska få sova där inatt. Det känns verkligen konstigt. Underbart för Ebba att få träffa sin mamma som hon saknat såklart, och för Jenny att få träffa Ebba. Snart är det vår tur att sakna Ebba och hon oss när hon åker hem till Sverige om en vecka. Tänk att alltid känna att man saknar någon nära, att aldrig få ha de man älskar mest på jorden på samma plats samtidigt. Jag vet precis hur det känns...

Dagnes tanke: Livet är inte rättvis, det är lika bra att lära sig det med en gång.