Lyckliga barn eller, eeh?

Den här natten låg jag länge och hade ont i ena sidan bak mot ryggen och tänkte att nu har jag väl fått något njurproblem för att jag varit lite nonchalant med en blåskatarr... Jag försökte sova på alla möjliga sätt och tillslut tyckte Henrik att vi kanske skulle ringa en ambulans. Visst jag hade ju ont, men herregud vad full i skratt jag blev. Jag tog en tablett och voltarensalva och intalade mig att det säkert var en märklig träningsvärk efter gårdagens hårda vattengympapass. Sen somnade jag.

På morgonen tog vi barnen till deras gympa på stranden, tog en fika med Leif och Gunilla och sen bar det av till sjukstugan. Där ville de göra alla möjliga obehagliga undersökningar, men jag intalade dem att det nog räckte med att de skrev ut antibiotika för blåskatarr så ska det här säkert bli bra.  Som tur var gick jag därifrån utan undersökning och piller med mig. Pust! Imorgon blir det ett yogapass också och då ska jag säkert sträcka ut det onda i sidan som nu blivit sidorna, båda sidor alltså.


Sen var det dags att på allvar sätta igång med minijulklappar till julklappskalendrar som Ebba och Viggo fick av Leif och Gunilla från Dubai. 24x2 presenter, Sally får faktiskt vara utan. Snacka om att skapa sig själv problem med alla dessa julklappar, hoppas verkligen barnen uppskattar det. Med tanke på kvällens kommentar från Ebba imorgon SKA vi faktiskt få present för det är 1:a december... känns det mer som att de tar det för givet. Dagens barn är alldeles för bortskämda, men vi får ju skylla oss själva. Å andra sidan kan jag själv tänka mig att det där är ju riktigt roligt och det räcker ju bara med små miniklappar. Det gäller bara att vara fyndig och hitta de där små käcka presenterna. Efter någon timmas slitande hade vi ändå lyckats riktigt bra med ungefär halva december. Lunchen blev på någon suspekt restaurang längs med vattnet som jag inte kommer ihåg namnet på.


Vi åkte och hämtade barnen och föreslog en glassfika på Moons. Jättekul tyckte vi. Viggo gapade mest om att han ville ha godiset efteråt som man får tillsammans med kvittot och ville knappt äta något alls på glassen. Ibland undrar man verkligen vad man håller på med. Tanken var god, tänk vad glada och lyckliga barnen kommer vara att få glass efter skolan. Ellerhur. Det blev inte alls som vi tänkt oss, det tog jättelång tid innan vi fick glassarna och Viggo hade ledsnat fullständigt och var någon annanstans och letade efter en loppig katt. Nåja, jag gillade min glass i alla fall.


Vi åkte hem, packade strandprylar och åkte till Royal Lanta där Leif och Gunilla bor för att hoppa och leka i deras pool. Det blev ett riktigt lyckokast. Äntligen! Alla barnen badade och var glada. Viggo hittade kompisar och simmade som bara den. Ebba simmade 100 meter och fick 100 bath. Jag gick iväg och fick en alldeles underbar ansiktsmassage med peeling och svalkande krämer. Jag somnade under behandlingen. Skönt!

Vi hade en härlig kväll på Hans restaurang med helt OK mat. Kidsen var helt hänförda av en ljusförsäljare på stranden (som vanligt). De går där varje kväll och lockar barnen som tjatar på sina föräldrar. Ebba hade ju fått 100 bath, så hon köpte en lampa som man skulle skjuta upp i luften. Men hon lyckades inte använda den och fick inte lämna tillbaka den, så Henrik fick köpa en ny ljusstav istället... så fick Viggo hennes flygande lampa. Envis som han är, lyckades han tillslut skjuta upp lampan i luften så var lyckan för kvällen gjord.

Dagens tanke är: Du ska inte sätta upp för höga förväntningar hos dina barn, de blir inte lyckligare för det. Snarare tvärt om...