Svenskt jag saknar

Nu är det verkligen inte långt kvar tills vi är hemma i Sverige. En vecka imorgon, vi åker från Koh Lanta på söndag och de sista dagarna ska vi var i Bangkok. Jag funderar på vad det är jag saknar i Sverige och vad jag kommer att sakna här i Thailand. Det är ju lite kul att skriva ner dom och se om jag fortfarande uppskattar det jag saknade efter några veckor hemma. Och likadant, om jag kommer sakna det jag tror här från Thailand. Min tanke från början var att jag slutar blogga när vi åker hem, dett är ju som vår resedagbok. Men nu har jag bestämt mig för att fortsätta någon vecka hemma för att vi ska minnas hur det var att komma hem och hur den förändringen kändes.

Idag var jag på yogan för sista gången och tackade Annelie för att hon fått mig att bli så intresserad av yogan och att den hjälpt mig i min självuppfattning, likaså för att hon fått Henrik att meditera och hjälpt honom med sin. The Retreat har varit en stor del av vårt ankare här på Koh Lanta där vi båda lagt mycket tid. Jag köpte hennes cd så att vi ska kunna köra yoga hemma i TV-rummet. Jag hörde att det var 39 grader här igår och så varmt har det aldrig varit här på Koh Lanta i feburari, så varmt är det i april. Sedan Nina och Martin kom har det varit helt otroligt varmt och blå himmel hela tiden.

Hemma blev det lite städning, sen åkte vi till marknaden och köpte en väska så vi kan packa en full trunk med kläder som snälla Nina och Martin tar med sig hem åt oss. Lunchen tog vi på Crown Lanta där Jarlholts bor just nu. Ett jättefint ställe, snyggt boende och fint poolområde, däremot var det lite krångligt att ta sig runt, man fick hela tiden be en transport köra runt oss, funkade i och för sig bra. Personalen och maten var väl inte heller den bästa, annars var Jarlholtarna nöjda med boendet.

På kvällen kom Kari o Robban med barn och Jarlholts på drink före maten, mysigt! Sen försökte vi få bord på Easy Bar, men där var fullt. Och sen på Banana garden, men där fick vi en kass plats i bygglampssken, så tillslut hamnade vi på Picassos strandplats. Det var sista kvällen vi träffade familjen Kari, Robban, Johanna och Alexander, känns alltid lite sorgligt att ta farväl, men vi kan ju faktiskt träffas i Sverige i Höllviken, eller hos oss i Göteborg, och det hoppas jag vi gör.


Svenskt jag saknar:

• Mina nära och kära såklart! 
• Att träffa mina vänner och få egen tid. 
• Min älskade bil
• Fredagsmys med buritos, På spåret och Skavlan
• Ost . vi har i och för sig haft en cheddarost som precis tagit slut som mamma hade med.
• Korv stroganoff
• Mitt badrum
• Mitt kök och att laga egen mat tillsammans
• Att få baka bröd
• Att strosa runt på ICA Maxi och plocka det jag är sugen på
• Att gå i vanliga klädaffärer
• Den svala temperaturen (inomhus)

Thailändskt jag tror jag kommer att sakna:

• Det avslappnade sättet att leva och all tid vi har tillsammans
• Yogan
• Relax Bay och Arm, Ed, Pim och Kung
• Värmen och att kunna gå runt med lite kläder
• Dofterna, som i och för sig kan vara otrevliga ibland, men ofta intressanta
• Vågljud, fågelkvitter, grodläten, syrsor och alla tropiska ljud
• Att se de häftiga regnovädrena
• Strandpromenaden och strandrestaurangerna
• Alla goa människor vi träffat här
• Att det är enkelt och härligt att gå ut och springa (kommer bli jobbigare att komma ut hemma)
• Alla färska goda frukter

Viggo saknar vårt stora vita hus, det har han sagt ofta de sista veckorna. Han vill hem till sina leksaker och sin sjöbod (lekstugan), sin låtsasmat, sitt radiostyrda leksakståg och till jordgubbarna man kan plocka i trädgården. Den sista har jag försökt förklara att det kommer dröjja innan de kommer fram...

Undra hur Sally kommer reagera, större delen av hennes utveckling i livet har ju skett här i värmen. När vi kom hit hade hon lärt sig att vända sig till rygg och tillbaka i princip. Nu sitter hon, ålar och kravlar sig fram och ställer sig upp mot allting. Det skulle inte förvåna mig om hon tog ett trevande steg mellan några möbler innan vi hinner hem. Hon kommer förmodligen inte gilla att ta på sig overaller och kylan. Men hon vänjer sig nog snart. Här är hon van vid att alltid ha små svettpärlor på sin lilla näsa. Och att bli duttad med talk på den lilla kroppen. Hemma blir det väl smörjning istället för att inte bli torr i hyn och få sprickor.

Dagens tanke: Just nu slits tankarna mellan två olika världar. Mycket jag saknar hemma och mycket jag kommer sakna här.