söndag 26 februari 2012

Känslan att komma hem

... är underbar!!! Det bästa är att träffa alla nära och kära. Det känns nästan som att komma hem från BB, man träffar alla närmsta inom loppet av bara några dagar. Och vi gillar det! Samtidigt känns det knappt som att man varit borta. . 

De sista timmarna i Bangkok hängde vi i poolen på hotellet, superfint och en härlig avslutning på vår resa. Flygresan gick toppen, de flesta sov gott. Det var bara jag och Sally som var vakna från och till på natten. Jag la mig tillslut på golvet så jag fick ligga rakt. Sen hade vi några timmars väntetid i Wien och DÅ blev naturligtvis Sally trött och vi hade ingen vagn, men vi lyckades trycka ner henne i en bagagevagn.

När vi landade i Sverige stod våra föräldrar och Henriks syster Lotta och tog emot oss.  Underbart att träffa alla! Viggo var alldeles sprallig och sprang runt, runt och Sally tittade förundrat på alla ansikten, undra vad hon tänkte. Båda barnen fick på sig overall, vilket var mindre populärt hos Sally.

Det är variationen som är det härliga, skillnaden mellan varmt och kallt. Att vara utomhus och frysa och känslan av att komma in i värmen och mysa. Tvärsemot Thailand, där är det lika varmt överallt. Om man inte går in i ett stort shoppingmall med AC, eller har på AC:n inomhus hela tiden, vilket man inte har eftersom det kostar massa pengar. Det är ju fantastiskt med varmt klimat, men jag gillar våra årstider även om vintern i Göteborg oftast inte är så kul.

Våra bilar har varit avställda och min bil startade direkt, men Henriks vägrade att starta. Det fick bli startkablar och lååång väntan innan den var körklar. När vi väl kom hem stod Ebba där och väntade på oss. Det var den bästa känslan av alla, många långa kramar! Viggo klamrade sig fast som en liten apa runt Ebba. Så här länge har vi aldrig varit ifrån varandra! Vad lång hon hade blivit, vad vuxen hon känns! När vi kom in hade mamma varit där och fixat, köpt nya fräscha blommor och fina turkosa krukor, färska tulpaner på bordet. Och det bästa av allt, en färdiglagad korvstroganof i kylskåpet. Vilken omtanke!!! 

Efter att vi njutit av maten, köket, badrummet och att dricka vatten direkt från kranen och att faktiskt få varmvatten så kände jag ett starkt behov av att åka iväg. Köra bilen själv till ICA Maxi, det låter säkert konstig, men det var en fantastisk känsla. Med hög musik svängde jag in på ICA Maxis parkering och hade funderat på allt jag skulle köpa. Jag kom dit 16.15 en fredag och då är det massor med folk på ICA, men det gjorde ingenting. Det blev en tydlig kontrast med den glädjen jag kände över att strosa runt där, jämfört med alla andra som såg stressade och irriterade ut och körde sina vagnar snabbt och bestämt. Ingen tittade upp, inga leenden, bara stress och gruff. Jag kände igen det såklart och hoppas verkligen att jag ska kunna hålla kvar mitt lugn och inte falla in i det stressiga ekorrhjulet.

Precis när jag kom hem så kom Peter och hälsade på, perfekt med lite bärhjälp med alla matkassar. Han hade gått ner massor i vikt, har aldrig sett honom så smärt och fin, det var jättemysigt att ses och babbla. På kvällen hade vi fredagsmys med tacos och stod i köket tillsammans och lagade mat. Precis det vi längtat efter, och det var precis så mysigt som jag hade tänkt mig. Hela fredagsmyset levde upp till våra förväntningar. 

Vi har det precis lika bra och harmoniskt här som på Koh Lanta. Lyckan är ju faktiskt inom oss. Det som många gånger förstör lyckan här hemma i Sverige är den eviga statusjakten och stressen att hinna med allt och att vara så förbannat perfekt. Det är den som gör att vi blir otrevliga i affären och inte hinner kosta på oss att vara lite vänliga mot varandra. Tänk vad mycket bättre alla hade mått om vi bara kunde ge vår omgivning lite mera vänlighet, ett litet leende kostar ingenting och ger så mycket för mottagaren.

Vi strävar efter att få ett bättre jobb, så vi blir bekräftade, så vi kan köpa mera prylar, så vi kan omge oss med den status vi tror vi vill ha. Men allt det där är ju bara korta injektioner av lycka. Det är klart vi behöver ha meningsfulla jobb som vi gillar, men att knäcka oss till max är det ingen som tackar oss för. Vi blir betydligt mycket mer effektiva och gör garanterat bättre jobb om vi ser till att ha en bra balans i allt vi gör. Vi får gladare barn, bättre relationer med både familj och vänner och den där sköna harmoniska känslan är ju oslagbar. På måndag börjar Henrik jobba igen och det ser han verkligen fram emot. Hoppas, hoppas, vi kan behålla den här sköna balansen och inte trilla in i statusjakten och stressen.

Igår var Henrik, Ebba, farfar och en kompis till Ebba på Gothenburg Horse Show och vi andra var hemma och lekte tillsammans med mormor som kom hit och hälsade på. Viggo river ut alla sina leksaker och upptäcker dem på nytt och Sally kryper runt och upptäcker allt, gåstolen är riktigt rolig. På eftermiddagen var vi hos Peter och Tina för att fira lilla Stella 2 år och träffade ännu flera släktingar, mysigt! På kvällen åkte vi hem till mamma och Ingemar och åt middag, en riktigt god potatisgratäng med oxfilé som var ljuvlig. Det var så härligt att bara sitta och babbla. Jetlagen gjorde sig påminda hos oss alla och vi åkte hem och somnade allihopa. Vi vaknar supertidigt på morgonen och går gärna och lägger oss tidigt. 

Imorse var vi uppe i ottan och tog ett dopp i SPA-badet, Viggo försökte simma fram och tillbaka och saknade poolen i Thailand. En strålande vacker morgon med blå himmel och frost på altanen. Sen åkte Henrik och hämtade sin mamma på Säve flygplats så kom de hit och fikade, det var hela fyra månader sedan som vi träffat henne och Malte! På eftermiddagen åkte vi hem till Malmborgs till deras nya hus som vi inte sett ännu. Det var superfint och hur stort som helst. Det var verkligen härligt att ses och vi kände hur mycket vi saknat dessa dagar när vi får umgås med våra goa vänner. 

Nu ligger barnen och sover och imorgon börjar livet med jobb, dagis och skola igen. För mig och Sally blir det hårdträning på att sluta amma den närmsta tiden. Hoppas det går fort!!! 





















1 kommentar: